Jag har med stort intresse läst inläggen i den här saken. Sverige har ca 200 kamflyg, men för närvarande är endast 100 operativa. Som tidigare anställd i flygvapnet vet jag hur kampen om pengarna i försvarsmaktens budget går till. Flygvapnet har alltid prioriterats, och 1960 hade vi det fjärde starkaste flygvapnet i världen. Den nuvarande regeringen prioriterar internationella insatser och där är flygvapnet inte så användbart. Däremot har svenskt kamflyg i FN operationer krigat i Kongo under 60-talet. Den aktuella incidenten med det ryska skenanfallet passar flygvapnet perfekt, försvarsbugeten kommer att höjas och försvar av svenskt territorium blir nu viktigare. Man kan spekulera i huruvida man i försvarsledningen aktivt undvikit att reagera på den här typen av händelser, den politiska reaktionen passar försvarsmakten perfekt även om man fick framstå som inkompetenta. Något svenskt eller finskt NATO medlemsskap kommer det inte att bli. Sverige har tidigare upprustat på mycket kort tid och fortsätter utvecklingen i Ryssland försämras blir det nödvändigt igen. Vapenindustrin har vi och pengar till mer vapen stannar i Sverige och ger fler arbetstillfällen.
Någon av debattörena har en något neurotisk relation till Sverrig, men tvärtemot hans inställning att Danmark skulle varit Sveriges huvudfiende eller hatobjekt så är det Ryssland som alltid varit vår huvudfiende ofta i allians med Danmark. I det stora nordiska kriget stod Sverige ensamt mot Ryssland, Polen, Sachsen och Danmark. Danmark besegrades på några veckor, Polen och tyskarna krossades grundligt och en svensk här på 8000 man slaktade en rysk här på 40000 man vid Narva. Några år senare besegrades svenskarna grundligt vid Poltava av Tsar Peter. Det är naturligt att det finns en bitterhet i Danmark efter förlusten av det nuvarade sydsverige. En liknande bitterhet finns i Sverige över förlusten av Finland. Skillnaden är att det finns inte någon svensk som skulle argumentera för att vi fick Finland tillbaka. Vi är både glada och stolta över att finnarna nu är en stark och självständig nation. Att tro att Skånelanden skulle återlämnas till Danmark är helt orealistiskt. Skåne har fotfarande en egen kultur och identitet och vill naturligtvis ha den historiska relationen till Danmark kvar, men ett nationsbyte blir det aldrig tal om.
